ebba.
ingen aning om vad jag ska säga faktiskt.
men jag klarar helt enkelt inte av dig längre.
för du är verkligen inte dig själv, du har taggarna utåt hela tiden.
& jag blir liksom ''offret'', du säger alltid att det är jag som är bitchig.
jag håller med, de kan jag va, men du också..
& jag håller med dig, jag saknar dig & mig också men nu vet jag inte längre.
en del av mig säger ifrån, den vill inte längre. jag vet inte varför.
alla våra bråk, allt jag gråtit för dig. det är där det säger stopp.
jag vet på något sätt att de inte tar slut här. det kommer fortsätta.
sen kommer vi hit igen, bråken, gråten sviken, sorgen över huvud taget.
& det tar på exakt alla mina krafter, de är jusst därför jag inte orkar.
därför jag sagt hejdå.
& jag vet inte varför det blev som det blev i sommras.
allt ändrades fort jag vet. jag & emelie har alltid varit bästavänner
& kommer alltid att va & det kan ingen någonsin ändra på.
ingenting i världen helt enkelt.
jag har det jävligt svårt jusst nu, med nästan allting.
jag blir mycket känsligare, men jag visar mig aldrig svag.
jag vet inte vad jag ska säga mer helt enkelt.
jag vill inte bråka, de är de sista jag vill verkligen.
jag har inte dom krafterna kvar till de. alla mina krafter är slut.
allr är slut känns det som.
jag älskar dig, de gör jag.
& hoppas att du vet om det..
jag älskar dig, föralltid.
