till frida.

det finns för många misstag jag gjort i mitt liv.
för många sårade personer.
jag ångrar allt jag gjort mot dig & jag ångrar allt jag slängt ut mig pga ilska.
men du måste ändå förstå mig.
jag vet inte vad jag ska ta mig till,
jag älskar dig över allt annat. du är mitt allt.
en gång i tiden var jag ditt med, sen ändrades allt.
jag var inte beredd, på en dag bara försvann allt.
jag mådde verkligen så dåligt som man kan göra.
jag har aldrig fått någon förklaring till varför det blev som det blev.
tröttnade du på mig? räckte jag inte till? varför liksom? jag vill veta..
jag vet, vi har bråkat mycket.
jag har varit helt jävla dum i huvet det vet jag också.
men till och med jag har fått nog av mig själv.
jag är inte stark frida, jag är verkligen inte det.
jag klarar inte av allt mer.
jag gråter varenda dag, jag saknar oss så det gör ont.
när jag mår dåligt blir jag bitchig och arg, för jag vill inte bevisa för någon,
inte äns mig själv att jag är svag.
du skriver att allt du behöver för att andas är emelie och din familj.
förstår du det minsta hur ont dom orden gör?
jag är beredd att offra mitt liv för dig vilken sekund som helst & det hoppas jag att du vet.
det spelar ingen roll hur mycket vi bråkar, hur mycket du sårar mig, hur mycket du väljer att bryta med mig.
det kommer aldrig ändras, du är mitt allt & min värld.
stunderna det bara är vi, det är då jag kommer från botten till toppen igen.
det är det bästa som finns.
sen när jag är med dig och emelie, jag kommer under botten.
jag vet att det säkert låter jätte töntigt och det är svårt för dig att förstå.
men jag menar det, jag klarar det verkligen inte.
jag ber dig inte att lämna emelie, bara att inte lägga all tid på henne.
att tänka lite på mig, som fanns där när inte emelie faktiskt inte gjorde det..
till sist ; förlåt för allt jag gjort mot dig genom tiden.
& kom alltid ihåg att jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0